Jag hatar dem. Tårarna. Jag vet inte om jag är överkänslig nu bara för jag är sjuk och trött och bara.. Hängig, men.. Jag trodde faktiskt att Johan skulle komma lite tidigare än 21.30 ikväll? Jag hade fel. Igen. Men jag vill inte vara ensam mer :( Mamma åkte för knappt en timme sedan och det känns so en evighet. Hon och pappa kommer inte hem förrän sent i kväll. Johan kan väl komma nån annan gång, det är lika bra att vara ensam. Jag pallar inte mer nu. Och jag vill defenitivt inte sitta och vänta hela jävla dagen, eh nej tack. Fan vad jag vill att mamma ska vara hemma.. Och hejjagär11år, men jag struntar fullständigt i det. Ge mig en kram, jag behöver tröst. Jag känenr mig bara så jväla sviken. Varför vet jag egentligen inte. Kankse för att min pojkvän inte gör ett skit om dagarna och  kommer ändå inte hit förrän sent på kvällen när jag är ensam hela dagen. Det kankse är därför? Hmm. Jag har så jävla ont i huvudet och i bihålerna så jag kan dö, tårarna bara rinner.

Jag vill inte mer nu.

too late to start

/b