Jag vet inte ritkgit hur jag ska börja det här.. Gårdagen var något av det virrigaste jag har varit med om. Men jag antar att man kan gå på kronologisk ordning för att få nån reda i det här.

Morgonen var ju åt helvete. Ingenting gick min vägen. Det var så mycket som jag egentligen ville säga till Johan, men ingenting kom fram. Jag orkade inte, visste inte vad jag skulle säga, fastän det var så mycket tankar i huvudet. Istället la jag mig på mattan i hallen och störtbölade. ..Mest för att jag tyckte att det var så förbannat synd om mig. Hmm..? Men jag antar att jag tyckte att det blev väl långtråkigt så jag ringde Ronja. Vi tog bussen in till stan och gick bort till Tingvalla trafikskola. Där fixade jag teorikurs som börjar 12 maj. Bravo. Vi mötte Carl och Zalle(?) juuu! Riktigt roligt att honom igen måste jag säga! När var senast? Slutet av juli? Shit..! Sedan satte vi oss i solen vid soltorget och pratade massa skit och kollade på folk. Ärligt, var alla ute igår eller?  Ida, Mikaela, Pontus, Gabriel, Katrine, Emelie, Elin, Jossy, Minna, Maria, Emma, Patricia. Det var gottt..! Runt 17 åkte vi hem. På kvällen började Ronja locka mitt hår. Resultatet blev väl inte riktigt som hon tänkte, men fräckt ^^, Vi hade det asmysigt på kvällen. Har verkligen saknat helger med Ronja. Vi ses ju knappt längre. Det var gott iaf <3 Hon gick hem strax innan midnatt, vi var rätt tjötta ;o

Innan jag skulle lägga mig kommer pappa och berättar att det var slut med Inga-Maj nu. De har pratat länge om att det inte är länge kvar tills hon går bort, men det kom ändå som en punktering i lungan. Nej, jag har inte träffat henne sedan Cathrines konfirmation och jag har inte pratat med henne i telefon på två år. Hennes sjukdom gjorde så hon inte längre kunde prata och kunde kommunicera endast genom att skriva meddelanden. Ingen i våran familj har åkt och hälsat på henne.. Vi gjorde det inte förr, så det kändes konstigt om man skulle göra det nu, för hon var döende. Jag minns så väl när jag och mina syskon följde med Annika och farmor till henne, på Strandpromenaden B. Fram till för två år sedan var hon en riktigt stålmormor. Jag förstår inte hur hon kunde vara så pigg, trots åldern?! Jag gillade henne. Hon köpte en blå Zack-väska åt mig som ändrade färg när det blev mörkt. Bara det! :) Och hon kallade mig "min lilla prinsessa" varje gång vi pratade i telefon, eller sågs. Tänk att hon orkade följa med till Danmark när farmor fyllde 70..! Det var ändå bara sex år sedan. Jag förstår inte att hon är död. Död.. Vad är det egentligen? Jag har nog aldrig tänkt särskillt mycket på döden. Men när den kommer närmre, på ett sådant här sätt, funderar man över den. Inga-Maj var den första jag känner, som gått bort. Nej, vi var inte så nära som farmor och mormor, men det känns ändå. Jag har en relation till henne och minnen.. Fina minnen.

De sa att hon inte ville leva mer, att hon tyckte att det var skönt att få somna in. Och, jag tror dem. Hon hade ont. Hon ville inte. Jag hoppas hon har det bra nu. ..Och att hon slippar vara 94 år och ha ont.

8 oktober 1915 - 16 april 2009

Inga-Maja Forsman

/b

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kommer hem. Mulet, blåser redigt och 17gr. Skönt med sommar ändå?! Efter fyra veckor utan träning, och sen gå på bodypump + löpning kommer jag förmodligen ha problem med att gå imorgon.. Jippppppi ...

grappen med rakkapil, de e kul!

idag. idag får jag min efterlängtade mjukglass med strössel. skulle bare mangle. efter en månad. tjat. skön kväll igår. haha.... hahah...   tre jobbdagar kvar till ferie. mmm. spaaaaania väntar. ...

Magen skriker efter godis. Choklad. Mjukglass, med strössel. Skinny bitch. Start helg. ...