Det känns som jag börjar bli aningen mer aktiv här, än vanligt. Antingen beror det på att dethänder lite mer i mitt liv för tillfället. ..Eller så händer det absolut ingenting, så jag inte har bättre för mig än att stå här och bajsa av mig lite ord. Men ändå, jag hoppas att jag inte tynger någon..

Jag läste några sidor i min engelskabok förut,men var när på att somna. Så istället la jag mig tillrätta i soffan och halvsov samtidigt som jag såg på något program om tama leopardet. Kankse inte fullt så intressant, men såpass att det kunde stå på i vilket fall. Johanpuss ringd eoch frågade om jag ville gå på trav med hans mamma och syster. Sandras häst starade på Färjestad idag och jag fick fribiljetter av Lasse i går. Meeeen jag vågade ju inte gå om inte Johan följde med och höll mig i handen (a) Men jag tycker det var gulligt iaf :) Nästa gång får jag nog ta och följa med, vore riktigt roligt! Har aldrig varit på trav ju.. Jeey :)

Och idag hände en annan sensation. Jag fick brev!!!! OJ OJ OJ! Och det var inte fårn Nordea, som annars brukar vara den enda avsändaren på den post jag får. Det var faktiskt från KRK. Jag fick den s.k 10årsnål. Va?! Har jag ridit på Karlstad ridklubb i 10år? Redan! Tiden går så jävla fort, det är helt sanslöst. JAg minns min första ridlektion hur väl som helst! Jag hade Berta, en fjordingkorsning, hur tjock som helst! Vi red barbacka och jag var överlycklig. Självklart blev denna Berta favoritponnyn i en lång tid fram. Första gången jag travade hade jag Alfa och jag var så jäkla stolt över att jag kunde rida sådär fort! ..Visserligen höll min ridlärare i hela tiden, styrde och reglerade tempot, men det tänkte jag nog inte på. Det var ju jag som satt på hästen och ägde världen! ..Jag travade ju trots allt ett halvt varv i manegen på en B-ponny. Inte illa, inte! Tänk bara första gången jag red Fabiola. Jag av alla fick vara den lyckliga som fick rida den stora hästen i ponnygruppen! Sofia Ullman fick rida Batic, en angloarab, men eftersom Fabiola var större kände jag mig betydligt coolare än Sofia på Batic som var 5cm mindre! Ett fint minne är självklart första gången man fick hästen att gå i form. Att känna känslan, att han lyssnar på mig, han följer mig.. Wexford får ta åt sig den äran. En mycket speciell häst som jag aldrig glömmer. Han lärde mig otroligt mycket.. Haha, och när vi hade häjdhoppning när vi var Gruppen med stort G. Jag, Ida, Annika, Maja, Mikaela, Moa, Louise, Amanda.. HEHEHEH. Jag hade bestämt mig att hoppa så högt vi bara kunde. Alltid väldigt självsäker när man står brevid. Men när man väl kommer mot hindret.. Jag styrde Petrie mot 1.15 och var livrädd, hahah! ..Får mig utsökt att tänka på klubbtävlingen jag och Ida ställd eupp i i förra vintern. Självsäkra som få anmälde vi oss i 90klassen. Jag skulle såklart ha Paris, stallets dressyrhäst. Kanske inte särskilt smart, då jag bara hoppat henne på typ 70höjder. Ida startade föra mig och rev ut sig på andra hindret. In på banan kommer jag, Paris skyggar för det första hindret vi ska gå förbi.. Det går bra :) Vi kom ganska fort därifrån då vi vägrade ut oss på första hindret, hahaha! Jävla sopor.. Sedan dess har inte inte funderat särskilt mycket på att tävla mer. Och för några vårar sedan när Pajen lekte cowboy på galen häst med mig i paddocken, jävlar vilket psykfall! Haha, helt störd i huvudet! ..Får mig att tänka på i höstas när Star ville köra dragkamp hela lektionen ute på gärdet och göra så jag snärtades av de allra flesta kvistar och grenar som fanns längs vägen.

Det finns så jävka mycket minnen så det är inte sant.. Jag gillar och tänka tillbaka på det. Det är fint på något sätt. Det känns som om jag behöver leta reda på Linnéa Öborn. Vart tog hon vägen? Och oj vad jag känner att jag absolut saknar Wexford. Vilken underbar häst, det är helt sjukt. Skulle ge vad som helst.. Ingen som han.

Minnen från sommaren med Petronella får jag ta en annan gång, när jag känner att jag saknar henne lite extra :) Nu kan jag bara le. Det betyder. Det här är ju det absolut bästa. Jag älskar det.

it's a moment forever

/b

Helgen blev väl helt okej, trots allt. Det var faktiskt ritkigt bra till en början. Jag åkte med mami och papi till Sunne. Vi stannade hos farmor och farfar en sväng. Det var mys med fika och grejer (y) Sedan åkte jag till Johan. Lite mys och sånt även där innan vi tog oss en sväng in till Sunne innan Marcus skjutsade oss vidare hem till våran stuga. Åt mat och såg på film med mami&papi. Hahah, jag och Johan tog med Hollywoods giggolo, första filmen vi såg tillsammans. Så jävla bra, jag älskar den :D Vi gick hem till Johan igen vid midnatt. Det var kallt och tyst. Myyyyys :)

Söndagen kunde ha blivit bra.. Vi gick ut på en störtmysig promenix. Sen blev det en besvikelse. Och i och med det blev det annat och jag mår seriöst, asdåligt för alla påpekelser i fredagskväll.. Jag hatar det. Det blev en jävla massa tårar hemma hos Johan. Pinsamt och skit. Fan. Jag vet inte om det blev nåt välbehövligt prat, men på något sätt skärpte jag till mig iaf. På kvällen åkte vi hem till mig i Karlstad och hade det fint igen. På mamma och pappas 23åriga bröllopsdag :)

Det var längesedan Johan sov här till måndag. Det var skönt att vakna brevid honom imorse.. :) Fick lite brottom förvisso, till bussen. Vi var lite sega. Matteprov i B-kursen idag. Jag tror inte det gick så bra som jag ville. Fan, jag behöver verkligen det där VGt..! Vi får se hur det går.. :/ Sa hejpussdå till älskling innan han åkte hem, och jag åkte hem. Nu behöver jag läsa bok. Engelskabok. Jag fryser. Ida spammar mig med virusgrejs. Jag tycker inte att det är speciellt snällt av henne faktiskt.. Hela tiden! Vad vill hon mig egentligen :(  Haaaah.. Hämden är ljuv på onsdag 8)

Nu har jag gjort som du ville. ..Som jag antar att Vi ville? Jag hoppas att det blir bättre, för oss. Att du slipper tankarna och att jag inte behöver höra det där mer. Nu kan det väl bli bra?

we're shadows

/b