Jag vet inte var jag ska börja.

Vet egentligen inte vad jag vill få ut.

Bara nånting. Så det, på något sätt, kan kännas lite bättre.

Allt är bara tungt just nu och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att lätta upp det hela. En aning iaf..

Sportlovet är här och det kommer bli.. Ingenting. Man har så stora förväntningar, vill göra något. Men ingenting händer. Speciellt inte nu. Lusten har försvunnit. Totalt.

Och jag är bara så jävla ledsen på att någon låter mig ödsla så otroligt mycket energi och tid på att försöka fixa så vi kan åka iväg. Till ett varmt ställe. Vara tillsammans. Men när det väl kommer till skott så har det bromsas med alla tillgivna  medel. Jag förstår inte varför man ska bygga upp så mycket förhoppningen för någon och sedan bara skita i det. Jag förstår inte varför man vill göra någon så ledsen. Jag har längtat efter att åka iväg ända sedan i somras. Åtminstoden jag behöver det. Åka. Men varje gång jag hittat något för oss.. Marocko, Förenade Arabemiraten, Egypten.. Nej, då kommer alla problem upp.

Kanske är det mitt fel alltihop att jag tror för mycket på dig. Kanske är jag överkänslig när du inte har tid att prata med mig för du ska bära två väskor till bilen, när jag är ett klick ifrån Egypten. Kanske försöker jag för mycket. Jag vet inte. Men jag blir ledsen när man aldrig får  något tillbaka. Orkar inte.

Nu lutar jag mig tillbaka på Alicia Keys Try sleeping with a broken heart. Försöker att ha det bra. Vet inte om jag orkar när tårarna bränner. Men man får väl försöka antar jag.

everything's alright

/b

Jag är trött på den här berg&dalbanan.

Jag orkar inte mer. Jag spyr.

Lusten för allt försvinner.

Fan, jag blir bara så jävla ledsen.