Jag åkte med pappa till Sunne imorse. GICK UPP TIDIGT!!! Och det var jättekallt.. -20 på termometern i Skåre, vad är det liksom? Galet!

Jag hade egentligen tänkt att åka till Johan imorse, men pappa behövde bilen, så jag fick vara här och vänta.. Så, duktig som jag är, tog jag mig en promenix upp till Klockagården och tillbaka till butiken. Jätteskönt hade jag väl tänkt mig, men snarare... Ja, ingen känsel i benen helt enkelt! Sköööööööönt, mmmmmmhhhhhh..!

Och jag har inte en blek om vad jag ska hitta på på nyårsafton. Kanon! Hahah.. Alla har planerat i minst två månader hur det ska vara, vart de ska vara, hur det ska bli, vilka de är, vad som ska hända.. Aaahhh.. Nej, jag och Johan(Johannes, Daniel å alla dom) tar det nog som det kommer bara. Det blir nog bäst så, inga förväntningar. Det kan bara bli bra! :)

Imorgon. Det var en speciell dag.

Jag minns att jag inte mådde bra. Inte för att jag vet om det var rent fysiskt. Eller om det faktiskt bara satt i hjärnan. Jag kände mig tung, ledsen, allmänt.. Depp. Du kramade mig och sa att allt skulle gå bra. Allt skulle ordna sig och att du fanns där. Jag visste att du gjorde det, men jag visste även att det inte gick, att det inte funkade. Jag behövde, ensam, reda ut det som inte var bra.

Du var någon som brydde dig. Till 100% i alla lägen. Det kanske du är fortfarande.. Vad vet jag, jag känner dig inte längre. Jag jag kommer antagligen aldrig lära känna dig igen heller. Det är synd. En vän som dig är det inte många som har. Inte heller jag.

en kort sekund..

/b