Helgen började så bra.

Jag och fina flickor myste hemma hos Jossi på kvällen och bara.. Hade det allmänt bra. Riktigt skönt :) Hämtade upp Johan i stan och åkte hem..

Fredagen var bara så himla bra.. Underbar dag. Allt var bra.

Jag trodde lördagen var lika bra. Men tydligen inte.

Det är nånting som inte stämmer.

Nånting som inte är bra.

Nånting som man inte kan sätta fingret på, och nånting jag inte vet vad det är.

Plötsligt vänder den stilla vinden till tornado och ingen av oss klarar det. Det jag trodde var bra tider, verkar tydligen gå mot sämre. De lysande ögonen, energin och skrattet har istället utbytts mot tårar och hårda röster. ..Samtidigt som det är alldeles tyst.

Jag hade så gärna åkt iväg på den där resan. Jag tror det hade gjort gott. Och, jag hoppas den blir av. En annan gång. Snart..

Den kärlek jag känner till min pojkvän, Johan Pettersson, är en kärlek jag inte kan förklara. Åtminstonde kan jag inte det med ord. Det finns ingenting så underbart som att se honom vika sig av skratt. Det finns ingenting så skönt som att krya upp i hans famn. Det finns ingenting så bra som att vakna upp bredvid honom på morgonen. Han är min värld, mitt allt, och jag skulle inte vilja uppleva en enda sekund utan honom, och oss.

Jag älskar dig.

håll ut, jag behöver dig..

stå ut, stå ut med mig

/b