Dagen började bra. Faktiskt. Tandläkaren på förmiddagen och ens väng på stan. Sen gick jag hem till skåre. Hur fint väder som helst, det var skönt. Efter det försvann allt. Lusten, energin, humöret. Tårarna kröp fram. Inte igen.. Sedan dess är ingenting bra. Blä på allt. Ärligt.

Mamma och pappa skulle upp till sunne ändå, till några kompisar.. Jag funderade på att följa med till Johan. Det blev inget med. Jag sa ju att lusten och egergin tog slut. För allting verkligen. Kändes ändå inte som han ville så varför skulle jag offra orken som egentligen inte fanns och åka upp dit. Skulle ändå ha suttit på Johannes rum till midnatt innan vi åkte hem. Jag ska sova tidigt idag. Det behövs. Blålila ringar under ögonen skvallrar om att jag inte sover allt för bra och att jag fan är helt jävla utsliten. Av ingenting. Jag vet inte vad jag gör.. Mamma tror inte jag äter bra. Jag vet ärligt talat inte vad det är. Humöret svänger som en bergodalbana, jag gråter för ingenting, blir besviken för ingenitng.. Jag vet inte. Och jag palllllllllllllar inte. Ja, helst med 10 L. Bäääähähää..

Jag ska läsa lite.Behöver egentligen skriva på mitt reportage, sista uppgiften i textkommunikation A. Men energin? Nej, just det. Da Vinci koden och somna framför soffan säger ja till. Men det är så jävla tomt här hemma nu. Jag saknar Johan. Jag gör verkligen det. Varför kom du inte? :(

we ride.

/b