Besvikelse. Det bara är så.

Kanske bra på ett sätt. ..Så man tillslut inser.

Allt.

Ibland blir jag bara så ledsen över att jag tackade nej till lumpen.

Imorse. Jag hade värsta ångestattacken.. Jag hade chansen till en otrolig utbildning och upplevelse inoms försvarsmakten, rida massa, träna - allt. Hade livet planerat, i varje fall ett år fram. Men vad gjorde jag? Jag tackade nej.

Vilken jävla idiot..!

Istället får jag masa mig till Oslo imorgon. Söka en massa jobb. All over. Ja, men det vore väl också ett rätt bra liv. Flytta dit liksom. Ja, det blir nog bra.. Måste, bara mååååssssstttteeeee, ha ett jobb nu. Jag kryper på väggggggggggggggggerna! Ska träffa Jossan också, ska blir roligt, har inte sets sen typ.. Studenten! :o GALET.

 MMMMMHHHHHHH, men bara för det ska jag göra en smoothie med massa godsaker och bara.. Känna mig bra. Röstade bra, har haft ett fantastiskt bra samtal med mamma, öser kings and queens på repeat. Troligen bästa låten?! :o 

Jag har det ju ganska bra ändå :)

we were the victims

/b