Sitter på länståget och lyssnar på Kent. Som under gymnasietiden. Fast då gick tåget mellan Karlstad och Sunne. Oftast tillsammans med Malle.
Haha...
Det var en ganska fin tid.
Det var då jag kapplöpte med bussen varje morgon. Under den tiden jag fick för mig att färga håret mörkbrunt. Då jag hade barskåpet i garderoben, jag hade mammas louis vuitton-väskor till träningsbagar och då vi hade, otaliga gånger, sjuka fester hos Linnea. Då jag fick en kentkonsert i födelsedagspresent. Det var under gymnasiet som jag fann nya vänner, och hittade tillbaka till gamla. Och då som jag försökte mig på att tävla hoppning och vägrade ut mig på första hindret. Då jag träffade Johan, då jag tog körkort, då farmor o farfar var friska och bodde hemma. Då jag gick i skjorta och röda naglar när de flesta andra hade stora sjalar och svart nagellack. Det var även då jag kunde skriva 30-40 sidor i dagboken om en utekväll, då jag levde lite i en bubbla men trodde jag var skarp.

Vad man än nämner om gymnasiet och älvkullen så finns kent med där på ett litet hörn. Och nästa helg kommer de tre närmsta från skolan, till Oslo för att hälsa på. Det ska bli förbannat hyggligt!

På tal om att jag åker tåg.....?